Vems är rösten i journalsystemet?

Läkaren Emily Silverman i NY Times om tonen i det digitala journalsystemet Epic:

”Who is Epic? I try to imagine. Perhaps a clean-shaven man who wears square-toed shoes and ill-fitting business suits. He follows the stock market. He uses a PC. He watches crime dramas. He never bends the rules. He lives in a condominium and serves on the board of directors. He rolls his shirts into tubes and arranges them by color in his drawers.
When you bring cookies to work, he politely declines because he is on a keto diet. He sails.
And he doesn’t know his audience.

Our Hospital’s New Software Frets About My ‘Deficiencies’ (NY Times, 1 nov 2019)

Epic är ett av de största journalsystemen i USA, och anses vara bättre än många andra: ett vanlig benämning på det är ”cream of the crap” (en satirisk anspelning på uttrycket ”cream of the crop”).

Epic har ibland obegripliga, ibland rent brutala sätt att uttrycka sig:

”Checking in on a beloved patient who was hospitalized? Enter his chart and an accusatory pop-up may appear: ’Deceased Patient Warning: You are entering the medical record of a deceased patient. Are you sure you want to proceed?’ This can be a jarring way to hear the news. But Epic offers no condolences, no empathy, no acknowledgment that doctors, too, have beating hearts. (…)

A more humane version of Epic would take a different tone. In the absence of a true emergency, its colors and symbols would be neutral, even tranquil. Deceased-patient warnings would recognize the emotional impact of a life lost. 
Deficiencies and delinquencies would become incomplete tasks, and pop-ups would float into view as small islands of empathy, like the system’s periodic emails. (’Thank you for all of your hard work.’)
But until then, the voice of the program itself — urgent, intimidating and tinged with allegation — will continue to contribute to the profession’s growing sense of despair.”

I USA har utbrändhet klassats som en ”nationell epidemi”. Epic har inte fått insteg i Sverige, men Danmark valde Epic för sin ”Sundhetsplatform”, med katastrofala resultat: se Lost in translation: Epic goes to Denmark (Politico, 6 juni 2019).

Fler ”fictionaries”

Guardian har en artikel om fler lexikon med ”nypåhittade” ord: From anemoia to zagreb: how ’fictionaries’ are liberating the word (Guardian, 27 maj 2019). Utgångspunkten är The Dictionary of Obscure Sorrows – en sajt, en YouTube-kanal och snart en tryckt bok.

Ett ord därifrån som fått viss bärkraft är tydligen sonder (substantiv): ”the realisation that each random passerby is living a life as vivid and complex as your own”.

Och det är faktiskt ingen dum utgångspunkt även i skrivarbetet: det finns verkliga människor därute, som ska hinna, kunna och vilja läsa det du skriver. 🙂

”En av de mest kompletta böcker jag har läst om att skriva …”

Wow… Fantastiskt fin och positiv recension i Språkbruk:

”Inte så jävla krångligt! är en av de mest kompletta böcker jag har läst om att skriva digitalt – eller att skriva över huvud taget.”

Redaktören och språkvetaren Bianca Holmberg tycker att boken lyckas ”att förklara webbtänk genom att göra det mycket konkret.” Men att det också funkar på papper. ”Som Jonas Söderström påpekar är formuleringen ’att skriva digitalt’ ungefär lika intetsägande som ’att skriva på papper’. Mer än publiceringsplattform handlar det om vem du skriver för, vad du skriver och varför du skriver. Det gäller både på webben och på papper.”

Dessutom det här:

Ett av avsnitten i boken var i det närmaste terapeutiskt att läsa, nämligen det om att skriva instruktionstexter i olika system. Jag insåg att jag inte är den enda som råkat ut för obegripliga instruktioner och konstiga felmeddelanden i diverse interna system. Ett välkommet avsnitt som jag hoppas når dem som faktiskt utvecklar dessa system.

Språkbruk ges ut av Svenska avdelningen vid det finländska Institutet för de inhemska språken.

Konkret och komplett om att skriva digitalt.

Språk på internet

omslag för boken Because Internet av Gretchen McCulloch

En bok jag förhandsbeställt: ”Because Internet” av lingvisten Gretchen McCulloch (kommer ut i juli 2019).

Gretchen McCulloch är ”internet-lingvist” – som hon själv säger: ”I analyze the language of the internet, for the people of the internet”. Saker hon utforskat är till exempel

Hon har också podcasten Lingthusiasm tillsammans med Lauren Gawne, rekommenderas!

Svenska liff

På skoj finns här några svenska liff-ord, från min ursprungliga blogg Blind Höna:

I de första två finns dessutom listor på tänkbara ortnamn för nya liffs, för den som känner sig road. 🙂

Att hitta på liffs har inte så mycket med tydlighet att göra – man skulle till och med kunna hävda att det är ett sätt att krångla till det. 😀

Men ta det för vad det är: en kul övning i att tänja på språket och hitta nya möjligheter. Kanske något nytt uttryck till och med kan vara mer användbart än bara roligt.

Ingen björntjänst (fast med björn)

Lösenordshanteraren RememBear är ett förtjusande exempel på hur felmeddelanden gärna får vara lättsamma (”L” i regeln om ”MjÖLiga” felmeddelanden).

När man skriver in fel lösenord mer än en gång på den här tjänsten börjar björnen svettas och säger ”This is getting un-bear-able”. Om man gör fel ytterligare en gång håller han tassen (engelska paw) för ansiktet och kommer med en ordlek på ordet pause: ”Paws and reflect a moment”.

Det är inte ”bara” roligt, utan förmodligen också nyttigt. Att skriva fel lösenord är stressande. Och när man stressar blir man ofta så blockerad att det blir svårare att ens se vad man gör fel.

Humor och skratt är bra sätt att minska stress. Så om björnen får oss att fnissa med sina ordvitsar kan det mycket väl vara gynnsamt för att lyckas erinra sig det där lösenordet, eller upptäcka att man skrivit stora bokstäver i stället för små.

Knappast en ”björntjänst”, alltså – för en björntjänst är ju inte något särskilt bra: ”En välmenad tjänst som får förödande, eller i varje fall negativa, följder för mottagaren”, som Wikipedia förklarar det.

Uppdatering (4 mars): Tack till Pelle Sten som visste vad tjänsten heter!

Vad byråkratspråk egentligen är

Bild: Jonas Söderström

”Honliga exemplar av domesticerade former av Gallus kan trots grav visuell funktionsnedsättning normalt prestera problemfritt i lokaliserandet av små enheter av ett cerealt födoämne.”

Så lyder en ofta använd komisk illustration till hur ”byråkratspråk” är – eller påstås vara. Onödigt långa och ovanliga ord får ersätta de enkla ord som egentligen betyder … just det, ”En blind höna hittar också ett korn”.

Kul – och det finns fler exempel på hur gamla ordspråk kan förvandlas till obegriplighet på samma sätt.

Men det stämmer inte särskilt bra. I praktiken är det inte det där vi möter särskilt ofta, när vi tycker något är krångligt. Det är faktiskt inte den mekanismen som sätter in när en handläggare eller tjänsteman ska beskriva sitt ärende eller ett beslut på en webb eller på ett intranät.

Vad som typiskt gör även enkla saker jobbiga att ta in för läsaren, är däremot att skribenterna drabbas av en drift att vara så uttömmande som möjligt. En rädsla att någon ska anmärka på att någon viss detalj, någon förutsättning eller bakgrundsinformation saknas.
De långa ord som finns är ofta till för att markera ens korrekta ställning i vissa aktuella frågor. Det brukar också finnas högtidliga hänvisningar till höga principer eller allmänna värden – kanske organisationens ”värdeord”. Samtidigt använder man passiva satser för att frikoppla sig från ett detaljerat ansvar.

Så om Byköpings kommun skulle berätta att om den blinda hönan, skulle det förmodligen i stället se ut ungefär så här:

Byköpings kommun erbjuder god tillgång till en väl utbyggd och högkvalitativ veterinärverksamhet, i syfte att trygga såväl livsmedelsförsörjningen för kommunens invånare som djurens eget välbefinnande.
Den första veterinärstationen startades redan 1931. Idag styrs verksamhetens av lagarna om djurskydd och djurhållning och står under länsstyrelsens inspektion.
Trots detta kan i enstaka fall enstaka djur drabbas av skador eller funktionsnedsättningar. Dessa kan ibland förefalla allvarliga, men varje åtgärd vidtages i sådana fall för att säkerställa att funktionsvariationen inte ska hämma djurets möjlighet att bibehålla sina väsentliga och artunika beteenden. Man tillser till exempel att djuret har förmåga att skaffa sitt foder, och kan därigenom trygga en hög livskvalitet för djuret.

🙂