Använd enkla verb!

Ett av de vanligaste sätten att skriva onödigt långt och krångligt är att undvika enkla, levande verb, och istället välja det motsvarande substantivet tillsammans med ett mer eller mindre tomt så kallat utförande-verb.

Här är ett typiskt exempel, från SVTs nyhetsapp:

rubrik flicka utsatt för sexuellt ofredande, ändrat till flicka sexuellt ofredad

Bilden till vänster är SVTs original, där rubriken är ”Flicka utsatt för sexuellt ofredande på Gothia Cup”. Till höger har jag ändrat i skärmdumpen, till ”Flicka sexuellt ofredad under Gothia Cup”.

Det blir både kortare och mer direkt. Dessutom är det mer lättläst rent visuellt. Och tack vare att jag slipper tolv tecken (med mellanslagen medräknade) har jag kunnat använda det mer naturliga uttrycket ”under Gothia cup” i stället för ”på Gothia Cup”.

Den här typen av krångligheter kallas ofta substantivsjuka: att skriva ”ofredande” (ett substantiv) i stället för ”att ofreda” (ett verb). ”Utför reparation” i stället för ”reparerar”. ”Genomföra förändringar” istället för ”förändra”.

Leta efter substantivsjukan när du vill göra texter lättare att ta till sig för läsaren! Spana efter former som slutar på -ande, -tion eller -ing, och se om du hittar ett ”tomt” verb intill. I så fall kan du prova om det enkla verbet skulle passa istället.

”Swearing is good for you”

Den här boken dök upp lite försent, men borde förstås ha varit med bland lästipsen. 😀

Många har bestämda åsikter om svordomar: att de är ett tecken på språkligt förfall, dåligt ordförråd, tvivelaktig moralisk karaktär, och att de har allehanda dåliga effekter. Emma Byrne visar på motsatsen. Att svära gör det lättare för oss att uthärda smärta. Arbetsgrupper som svär tillsammans (”who share a vulgar lexicon”) jobbar mer effektivt och har bättre sammanhållning. (Svärande ger bättre teambuilding än kick-offer!) Svordomar förmedlar känslor effektivt, och är förmodligen en mycket ursprunglig del av språket. (Chimpanser som lär sig teckenspråk utvecklar spontant svordomar.) Studier kring hur vi svär har gett fascinerande insikter i hur hjärna, språk, känslor och samhälle samverkar.

Men visst kan svärande vara kontroversiellt. Ett av de intressantaste kapitlen handlar om kvinnors svärande.

Som författare till två böcker med ”Jävla” i titeln kan jag konstatera att de förmodligen hade tagits emot annorlunda om jag varit kvinna. Om man ber testpersoner bedöma en text med svordomar är de mer negativa om de får höra att det är en kvinna som producerat texten, än om de fått veta att det är en man.

Tabut mot kvinnligt svärande går tillbaka på gamla tankar om kvinnor som svaga som måste skyddas från obehagligheter och orenhet. Men frågan är om kvinnor egentligen svär så mycket mindre än män. Kanske underrapporteras de bara. En undersökning visar att kvinnor svär mycket mer varierat än män, men aningen mildare.

Emma Byrne är inte lingvist, men doktor i robotik, forskare inom AI och vetenskapsjournalist, och boken står på gedigen forskningsgrund – notförteckningen listar över hundra vetenskapliga arbeten. Tre från Sverige: av Arne Öhman, Magnus Ljung och Markus Karjalainen. 

Men det är ingen dammig forskningsrapport: ”Swearing is good for you” är en mycket rolig och tankeväckande bok med många vassa observationer och vass humor. Förstärkta av en väl avvägd dos svordomar. 😉