Vad byråkratspråk egentligen är

Bild: Jonas Söderström

”Honliga exemplar av domesticerade former av Gallus kan trots grav visuell funktionsnedsättning normalt prestera problemfritt i lokaliserandet av små enheter av ett cerealt födoämne.”

Så lyder en ofta använd komisk illustration till hur ”byråkratspråk” är – eller påstås vara. Onödigt långa och ovanliga ord får ersätta de enkla ord som egentligen betyder … just det, ”En blind höna hittar också ett korn”.

Kul – och det finns fler exempel på hur gamla ordspråk kan förvandlas till obegriplighet på samma sätt.

Men det stämmer inte särskilt bra. I praktiken är det inte det där vi möter särskilt ofta, när vi tycker något är krångligt. Det är faktiskt inte den mekanismen som sätter in när en handläggare eller tjänsteman ska beskriva sitt ärende eller ett beslut på en webb eller på ett intranät.

Vad som typiskt gör även enkla saker jobbiga att ta in för läsaren, är däremot att skribenterna drabbas av en drift att vara så uttömmande som möjligt. En rädsla att någon ska anmärka på att någon viss detalj, någon förutsättning eller bakgrundsinformation saknas.
De långa ord som finns är ofta till för att markera ens korrekta ställning i vissa aktuella frågor. Det brukar också finnas högtidliga hänvisningar till höga principer eller allmänna värden – kanske organisationens ”värdeord”. Samtidigt använder man passiva satser för att frikoppla sig från ett detaljerat ansvar.

Så om Byköpings kommun skulle berätta att om den blinda hönan, skulle det förmodligen i stället se ut ungefär så här:

Byköpings kommun erbjuder god tillgång till en väl utbyggd och högkvalitativ veterinärverksamhet, i syfte att trygga såväl livsmedelsförsörjningen för kommunens invånare som djurens eget välbefinnande.
Den första veterinärstationen startades redan 1931. Idag styrs verksamhetens av lagarna om djurskydd och djurhållning och står under länsstyrelsens inspektion.
Trots detta kan i enstaka fall enstaka djur drabbas av skador eller funktionsnedsättningar. Dessa kan ibland förefalla allvarliga, men varje åtgärd vidtages i sådana fall för att säkerställa att funktionsvariationen inte ska hämma djurets möjlighet att bibehålla sina väsentliga och artunika beteenden. Man tillser till exempel att djuret har förmåga att skaffa sitt foder, och kan därigenom trygga en hög livskvalitet för djuret.

🙂

Använd enkla verb!

Ett av de vanligaste sätten att skriva onödigt långt och krångligt är att undvika enkla, levande verb, och istället välja det motsvarande substantivet tillsammans med ett mer eller mindre tomt så kallat utförande-verb.

Här är ett typiskt exempel, från SVTs nyhetsapp:

rubrik flicka utsatt för sexuellt ofredande, ändrat till flicka sexuellt ofredad

Bilden till vänster är SVTs original, där rubriken är ”Flicka utsatt för sexuellt ofredande på Gothia Cup”. Till höger har jag ändrat i skärmdumpen, till ”Flicka sexuellt ofredad under Gothia Cup”.

Det blir både kortare och mer direkt. Dessutom är det mer lättläst rent visuellt. Och tack vare att jag slipper tolv tecken (med mellanslagen medräknade) har jag kunnat använda det mer naturliga uttrycket ”under Gothia cup” i stället för ”på Gothia Cup”.

Den här typen av krångligheter kallas ofta substantivsjuka: att skriva ”ofredande” (ett substantiv) i stället för ”att ofreda” (ett verb). ”Utför reparation” i stället för ”reparerar”. ”Genomföra förändringar” istället för ”förändra”.

Leta efter substantivsjukan när du vill göra texter lättare att ta till sig för läsaren! Spana efter former som slutar på -ande, -tion eller -ing, och se om du hittar ett ”tomt” verb intill. I så fall kan du prova om det enkla verbet skulle passa istället.